Det här med graman?
Gramanens vara och icke vara diskuteras ju ständgt så tänkte ge min syn på det hela?
Jag rider själv med graman, speciellt på Hajen där jag rider honom varje dag på graman.
Jag kan även slänga på en graman åt en mindre rutinerad ryttare om jag ska ha uppsikt över ryttaren.
Egentligen föredrar jag goug i sånna lägen men just nu är min trasig (måste inhandlas).
Andra hästar kan jag rida på graman en eller annan gång, inte mer än en gång i månaden ens.
Varför rider jag Hajen på graman varje dag då?
Han är som sagt en äldre häst och är väldigt högrest och helst går i hög form konstant.
Därför jag använder gramanen är för att han slappnar av bättre med den och hittar en form han inte gör utan gramanen då han spänner sig betdligt mer.
Missförstå mig rätt, det händer att jag glömmer gramanen och JA jag kan rida honom i form.
Men tänk er att ni sitter på en fiolsträng som bara laddar och laddar?
Lite så känns det när han koncentrerar sig på allt annat vilket han gör utan gramanen.
Spänd eller lös graman då?
Det är lite från häst till häst. Jag har den aldrig så att den verkligen hänger, men om jag rider en unghäst vill jag ha mer en "vägvisare" och har den lite smålöst så att den släpper efter när hästen släpper efter (men inte så att den hänger och dinglar)
Men på äldre hästar har jag den alltid spänd, just för att då har jag ett annat mål med gramanen.
Som med Hajen.. Att han ska sänka sig ORDENTLIGT, vilket innebär att börjar gramanen glappa, ja då åker huvudet upp och ryggen ner.
Så det där anpassar jag lite efter ändamål och häst.
Jag gillar graman, det gör jag. Jag tycker det är en bra hjälptygel om man vet vad man sysslar med.
Vad jag har märkt är att ryttare som ligger lite mittemellan i utbildningsnivån gärna använder gramanen mer flitigt.
Varför vet jag inte och det kanske nte alls stämmer men jag tycker det känns så av dom iaktagelser jag har gjort?
Det som blir så fel då är att man lätt får denna "graman-häst" som jag kallar dom.
Dom hästar som det syns SÅ väl att dom är ridna på graman jämnt och ständigt.
Kröker in nacken och släpper ryggen, tkr även oftast att dom gärna "släpper" i munnen med och vid förhållningen mer kör in näsan i bringan än tar förhållningen.
Där har man praktexempel på när man använder gramanen FÖR ofta på en häst som egentligen inte behöver det.
Så jag tycker att man ska ha i bakhuvudet varje gång man tar på gramanen att fråga sig själv om man VERKLIGEN behöver gramanen?
Jag rider själv med graman, speciellt på Hajen där jag rider honom varje dag på graman.
Jag kan även slänga på en graman åt en mindre rutinerad ryttare om jag ska ha uppsikt över ryttaren.
Egentligen föredrar jag goug i sånna lägen men just nu är min trasig (måste inhandlas).
Andra hästar kan jag rida på graman en eller annan gång, inte mer än en gång i månaden ens.
Varför rider jag Hajen på graman varje dag då?
Han är som sagt en äldre häst och är väldigt högrest och helst går i hög form konstant.
Därför jag använder gramanen är för att han slappnar av bättre med den och hittar en form han inte gör utan gramanen då han spänner sig betdligt mer.
Missförstå mig rätt, det händer att jag glömmer gramanen och JA jag kan rida honom i form.
Men tänk er att ni sitter på en fiolsträng som bara laddar och laddar?
Lite så känns det när han koncentrerar sig på allt annat vilket han gör utan gramanen.
Spänd eller lös graman då?
Det är lite från häst till häst. Jag har den aldrig så att den verkligen hänger, men om jag rider en unghäst vill jag ha mer en "vägvisare" och har den lite smålöst så att den släpper efter när hästen släpper efter (men inte så att den hänger och dinglar)
Men på äldre hästar har jag den alltid spänd, just för att då har jag ett annat mål med gramanen.
Som med Hajen.. Att han ska sänka sig ORDENTLIGT, vilket innebär att börjar gramanen glappa, ja då åker huvudet upp och ryggen ner.
Så det där anpassar jag lite efter ändamål och häst.
Jag gillar graman, det gör jag. Jag tycker det är en bra hjälptygel om man vet vad man sysslar med.
Vad jag har märkt är att ryttare som ligger lite mittemellan i utbildningsnivån gärna använder gramanen mer flitigt.
Varför vet jag inte och det kanske nte alls stämmer men jag tycker det känns så av dom iaktagelser jag har gjort?
Det som blir så fel då är att man lätt får denna "graman-häst" som jag kallar dom.
Dom hästar som det syns SÅ väl att dom är ridna på graman jämnt och ständigt.
Kröker in nacken och släpper ryggen, tkr även oftast att dom gärna "släpper" i munnen med och vid förhållningen mer kör in näsan i bringan än tar förhållningen.
Där har man praktexempel på när man använder gramanen FÖR ofta på en häst som egentligen inte behöver det.
Så jag tycker att man ska ha i bakhuvudet varje gång man tar på gramanen att fråga sig själv om man VERKLIGEN behöver gramanen?
Men vid rätt mängd och användning tkr jag som sagt gramanen är kalas! Men mitt tips är som sagt att ifrågasätta sig själv...
Hajen med graman (spänd) (foto:Anna A)
Kommentarer
Postat av: Lie
Bra skrivet tycker jag! Jag använder gärna gramanen som en "livlina" oxå, på hästar som kan köra upp skallen och sticka iväg eller plötsligt står på två ben. Jag är som man säkert på en mellannivå och tycker precis som du skriver att man alltid ska fråga sig; vad vill jag ha ut av denna hjälptygel, innan man sätter på en. Casper jag rider nu är precis som hajen.. spänner sig och går som en fiol och laddar, därför tror jag gramanen är bra på honom. Däremot ska jag ta ditt tips och våga använda den mer...så den inte hänger och dinglar för mycket:)
